Blev bedrövad in i själen när jag såg hur vildsvinen bökat runt på marken. Hela vägen upp till huset dessutom. Det kan verka världsligt, men det blir så gropigt efter deras härjningar att man knappt kan gå utan att vricka sönder fötterna. Dessutom hade de bökat upp en del av min nyanlagda gräsmatta där det så sakteliga börjat växa gräs, så där blir det till att göra om. Jag känner mig inte vänligt inställd till de vilda grisarna just nu. Inte vänligt inställd alls.

Nu måste i alla fall sista fallfrukten bort och sedan blir det till att ta tag i projekt viltstängsel i kombination med några eltrådar. Vi började sätta upp stängslet i våras, men det tog längre tid än vi trodde. Vi fick helt enkelt pausa det projektet till förmån för andra som gick före i prioriteringsordningen. Nu blir det till att ligga på så mycket vi bara orkar.

Apropå vildsvin så kollade jag tidigt upp vad man ska göra om man stöter på ett sådant i skogen. Det är ju inte precis något man funderat på under åren längs med Stockholms gator. Det är bastanta djur, galten väger upp emot 200 kg, så man har inte så mycket tyngd att sätta emot. Dessutom springer de snabbt så det är ingen mening med att försöka springa ifrån dem. Nej, man ska göra ljud och lugnt gå därifrån. Om grisen – mot förmodan – springer emot en ska man vänta så länge som möjligt (detta torde vara lättare i teorin än praktiken) och sedan kliva åt sidan precis när djuret närmar sig. De ser tydligen väldigt dåligt. Nu ser jag själv inte så bra så det blir ju spännande att se vem som är snabbast i ett skarpt läge. Svinet eller jag