”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.”
Så börjar Viktor Rydbergs episka dikt Tomten som beskriver den flitige tomtens sysslor under småtimmarna. Jag tänker att de nattliga sysslorna nog gäller även för tomtemor. Jag pratade med min kusin igår som berättade om minnen från barndomens jular och om hur hennes mamma kämpade med allt som skulle hinnas med till julafton. Ofta höll mamman på långt in på småtimmarna och det sista hon gjorde innan hon till slut gick och la sig var att skura golven. När det väl var dags för julmiddag var hon så trött att hon knappt orkade sitta med vid bordet, och det hände att hon var tvungen att gå och lägga sig.
Det är ju å ena sidan fantastiskt att någon anstränger sig så, men samtidigt – så ska det väl ändå inte behöva vara. Vare sig man är i stort eller litet sällskap, firar jul själv eller endast tillsammans med sin partner, så borde julen få vara fredad från sådant slit. Julen är en tid för vila, rekreation och kontemplation. Det inbegriper inte ett perfekt julbord eller för den delen nyskurade golv. Det senare är dessutom direkt bortkastat, i alla fall om man har barn (spelar ingen roll att de är stora) eller djur. Och lite skit i hörnen har ingen dött av. Det viktigaste är trots allt att få tid att faktiskt bara vara.
