Så var den då här, den allra första snön, om än så lite så lite. Det är knappt att man ser det tunna lagret som ligger på bron och marken, men den är där. Märkligt hur glad man kan bli för några små snöflingor. Och så mycket energi man får. 

Med all denna energi och stor entusiasm beslutade jag mig för att ta mig an en collageram som stått lutad mot köksön i minst ett halvår. Tanken är att hela familjen, inklusive husdjuren, ska finnas med. Hade gruvat mig lite för uppgiften för det är inte helt lätt att hitta bra fotografier, men efter idogt letande hittade jag till slut passande bilder. När det stora arbetet var gjort återstod bara att skriva ut dem – men se där tog det stopp. Skrivaren, endast ett år gammal, hade beslutat sig för att endast leverera i två färger, rosa och blått. Det må vara fina färger, men inte för detta ändamål. Man kan säga att entusiasmen lade sig lite. Och som en konsekvens av det är collageramen nu tillbaka på samma plats som den var när fotografiletandet började. 

Ja, så kan det också gå. Nu ska jag ta en leverpastejsmörgås och tänka på något annat.