Igår när vi kom till jägarkursen var det första vi lade märke till två fasaner. De låg fint utplacerade på ett bord längst fram i rummet. En tupp och en höna. Det visade sig att undertecknad frågat efter hur man tar hand om just fasaner (varför kan man inte bara vara tyst?), och därför hade vår lärare beslutat sig för att visa. Först fick jag lite panik när jag insåg att hon skulle börja skära i de vackra fåglarna, men hon gjorde det så fint och respektfullt så det var helt okej. 

Annars måste jag säga att jag nog inte är något vidare jägarämne. När jag började kursen tyckte jag att det kändes svårt att ens tänka tanken att skjuta ett djur. Då tänkte jag att det kanske skulle kännas lättare vartefter, men det är snarare tvärtom. Ju mer jag lär mig om djuren desto knepigare känns det. Det blir en inre konflikt och än har jag inte helt rett ut den. Jag menar, jag har inga problem med att äta viltkött, tvärtom. Det är både gott och nyttigt. Och viltvård är i vissa fall helt nödvändigt. Men, det jag aldrig kommer att tycka är okej däremot är jagande enbart för nöjes skull. Att skjuta en levande varelse bara för att man har lust tycker jag inte är okej.

Nu ska vi ta hand om rödbetorna vi tog upp häromdagen. För en månad sedan fick vi ihop två burkar inlagda rödbetor, förhoppningsvis blir det lika mycket denna gång. Så enkelt och så gott. Vi äter dem framför allt till pytt i panna och kalops. Kanske skulle man ta och testa kalops av viltkött, exempelvis hjort. Än så länge blir det i så fall från köttdisken på Ica. Men det ska väl gå bra det också.