I två månader har jag vetat att kursen till jägarutbildningen börjar i morgon. Har jag läst igenom det jag ska? Nej, naturligtvis inte. Det är alltid samma visa. Inte förrän det är kniven på strupen sätter jag igång. Suck, suck, suck. Jag är verkligen inte road av själva lärprocessen (speciellt inte i kursform – det värsta jag vet är när det ska pratas i så kallade bikupor). Däremot älskar jag att kunna saker, så det är bara att bita ihop.  

Det huvudsakliga syftet med att gå kursen, i alla fall för min del, är att jag vill ha bättre kunskap om djur och natur. Själva jagandet är sekundärt. Just nu kan jag faktiskt inte se mig själv skjuta ett djur. Enda gången jag tror att jag skulle kunna göra det är om djuret är skadat eller om ett rovdjur ger sig på människor eller tamdjur. Nåväl, ett steg i taget. Dags att sätta igång med läsandet. På återhörande!