En som aldrig riktigt förstått vitsen med att ha hund är Sushi, vår elvaåriga katt. Förutom att hon ser ner på hundar i största allmänhet så tycker hon att Edith är extra besvärande, inte minst då hon konkurrerar om husses och mattes uppmärksamhet. För att skapa lugn och utrymme till Sushi har vi hundfritt på övervåningen vilket gör att hon kan komma ner när hon vill och dra sig undan om hon önskar det. Nu har Edith och husse varit borta i två dagar vilket inneburit massor av mattemys.

En annan effekt av att Edith har varit borta några dagar är att det är rent på golvet, mattorna ligger där de ska och skorna står på skohyllan. I samma ögonblick hon dundrar in är ordningen förbi. Och ändå längtar man efter henne så mycket. Konstigt är det.