Gårdagskvällen bjöd på en enastående vacker fullmåne. Den kändes så nära, som om det bara var att räcka upp händerna och hämta ner den. Det var en härlig vy som gav en härlig känsla. Tyvärr började inte den här dagen i samma inspirerande anda som gårdagen slutade. Vi upptäckte att mössen haft party uppe på ladans övervåning (vårt förråd) så förutom att säkra upp potentiella vägar in har det gillrats råttfällor. När vi – maken alltså – fått fast förövarna blir det till att sanera. Det är spillning överallt. Suck. Som om inte det var nog upptäckte jag att locket till en nästan full tioliters hink med Falu rödfärg inte var på. Inte bara har färgen stått utan lock över natten, det har givetvis också regnat rakt ner i den. Kanske går den att använda ändå. Får testa.

Ja, och så var det rosorna. I somras köpte jag hårt beskurna rosenbuskar som tog sig så fantastiskt bra. Eller rättare sagt alla tog sig förutom en. Således köpte jag ytterligare en rosenbuske, men då en som kommit lite längre i sin tillväxt så att den skulle likna övriga. Vid denna tidpunkt trodde jag mig vara någon form av rosmästare. Fem buskar med vackra röda rosor. Kort därefter visade det sig att den nya busken var angripen av bladlöss. Jag hittade ett recept på ett hemmagjort medel som jag testade helt enligt anvisningarna. Funkade det? Nix. Bladlössen spred sig till övriga buskar så nu har jag fem rosenbuskar ansatta av löss. En liten tröst i sammanhanget – en och annan ros blommor i varje fall fortfarande. Det gäller att ta vara på de små godbitarna som trots allt finns.